Hälsostress

Menscykeln är ett uttryck för vår vitalitet, och kommer i regel att flippa om vi inte mår bra i övrigt. Det betyder också att vi själva kan påverka den till det bättre eller sämre.

Det är många gånger en ovälkommen insikt att det går att göra något åt de här problemen på djupet, särskilt när man inte fått veta det i vården, dit man kanske gått för hjälp i alla år. Vården kan hjälpa en dämpa symptom, och det finns ingen skam i att ta emot den hjälpen. Men när symptombehandling inte kan göra mer, eller ger outhärdliga biverkningar, då är problemen fortfarande där och man har inte fått några verktyg att verkligen förändra sin situation. Man har bara blivit intalad att det är “kroniskt”. När en då inser att doktorn inte kommer hjälpa en, att det inte finns ett piller som fixar, och att man inte ens fått någon chans att göra något åt det… Då kan en känna sig sviken, förbannad och jävligt stressad.

Jag vet att det är jobbigt att höra att vi har både makt och ansvar i vår egen situation. Det är nästan värre än den där pmds/endometrios/pcos-diagnosen. Diagnosen är ju definitiv, ett tillstånd man kan slappna av i och få medicin för. Så kommer nån jävel och säger att en kan göra något åt det själv! Att man kanske inte hade behövt lida så länge.

Det finns en värld av information som kan förklara vårt mående. Men vi ska orka ta in den. Ibland kan det ta år av mental förberedelse (och fysiskt lidande) innan vi är redo för det.

Vill vi läka måste vi dock lösa våra egna mysterium.

Ge mig order, ge mig svar!

Alla vill ha en exakt summa. En siffra, ett budord att förhålla sig till.

“Får/kan/måste jag…?”

“Kommer jag må bättre om jag…?”

“Hur mycket – Hur många – Hur lite – Hur ofta – Hur långt – HUR…?”

“HUR MYCKET KAN JAG STRESSA UTAN ATT JAG MÄRKER DET?!”

Men det finns inget gram, kilometer eller timantal som kommer hålla måttet när det kommer till din hälsa. Det finns inget recept.

Vad som är relevant är hur du mår, hur du reagerar. Där måste du börja, med respekt för dig. Vad är rimligt för dig? Hur mycket eller hur lite gör skillnad i ditt fall? Det är omöjligt för någon annan att säga hur du kommer reagera på att tillföra/utesluta något. Din tarmflora, ditt immunförsvar, dina signalsubstanser och därigenom ditt mående är unikt. Din situation, de faktorer som påverkar, är unika. Dessutom förändras du ständigt, anpassar dig efter omständigheterna.

Var är resultaten?

Många känner stor frustration över uteblivna resultat. På min insta @vulverinekoos presenteras hundratals positiva vittnesmål från folk som blivit gravida eller blivit av med sin PMS, mensvärk etc bara genom att sluta med kaffe eller ta D-vitamin. Om du som läser det och känner att du prövat ALLT inte får den effekten så gör det ont.

Men att något funkar för andra är inget personligt hån, bara en smärtsam sanning. Men det finns också en tröst i att vi INTE är likadana och att vi kan lära oss så mycket om oss själva när vi vågar fråga våra kroppar vad de behöver.

Jag har träffat många, många kvinnor som motvilligt behövt lägga av med högintensiv träning och/eller löpning för att kunna bli med barn eller få tillbaka sin mens. Jag har också träffat de vars fertilitet verkar kunna utstå precis vad som helst, vare det elitidrott eller en diet enbart bestående av coca-cola och munkar.

Och det känns så orättvist, för varför kunde det där träningsfreaket klämma ur sig tre ungar, när jag får spottings så fort jag tar en liten löprunda? Varför får min PCOS spel så fort jag äter en ynka dadel, men hon där med ett bra mycket högre BMI är superfertil och har minsann inga finnar?!

Du är inte hon

Men du vet inte vilken kost hon åt samtidigt som hon löptränade. Du vet inte hur mycket återhämtning hon gav sig själv, eller hur mycket hon behövde. Du vet inte hur hennes fettdistribution, insulinhantering eller sömnkvalitet såg ut.

Du har kanske inte heller tagit hänsyn till hur dina trauman, resulterande posttraumatisk stress, dina mediciner, och vad du fick att äta som barn påverkar din tarmflora idag. Hur stabil din menscykel var innan du började på p-piller påverkar hur snabbt den kommer tillbaka vid avslut. Hur stressad du är påverkar effekten av nåt tillsatt hormon. Hur just din lever hanterar koffein och hur dina binjurar har det, kommer avgöra ifall koffeinfritt är något som kommer göra från eller till för just din hormonhälsa.

Vi skulle kunna bara säga att livet är orättvist och att god hälsa är en gudagåva, men sanningen är att ALLT räknas. Även de faktorer som dagens sjukvård inte väger in: inflammationsgrad, tarmflora, genmutationer som påverkar vårt näringsupptag, effekten av utbrändhet på vår binjurefunktion och hormonbalans, ifall vi själv blivit ammade, matintoleranser, upptag av T3 i cellerna, med mera i all oändlighet.

Du kan inte alltid mäta dessa faktorer, men du kan observera dem via din menscykel och ditt mående, och du kan ha respekt för din unika kropp och situation. Du är inte hon. Det finns helt enkelt en annan faktor för din del (ibland är det din partner), som du fortfarande inte satt fingret på.

Om du inte känner att det du testat hjälper, testa något helt annat. Det kan vara allt från att inte alls försöka bli gravid förrän efter sommaren, till LCHF eller mjölkfritt, till att byta jobb/partner/plats, till att strunta i att försöka alls, till IVF, till att börja paddla…

Vissa saker gäller

Ljus, mörker, sömn, vila, fysisk, aktivitet, närhet, samhörighet, trygghet, kärlek, sol, näring.

Detta är saker vi utan vidare fundering ger våra barn, våra husdjur, t.o.m. våra krukväxter – men ofta inte gör för oss själva. Och de är basala, helt nödvändiga.

Men många saker kring vår hälsa är fortfarande mysterium.

T.ex. hur våra genuppsättningar styr vad vi tål och inte tål, vad i våra tarmfloror som gör att vi reagerar si eller så på samma saker. Hur floran, näringen, enzymerna, hormonerna, signalsubstanserna och receptorerna samverkar är verkligen inte en forskningsmässigt helhetlig bild ännu, man undersöker en sak i taget och sätter det sällan i relation till t.ex. menscykelhälsa.

ALLT är ett samspel.

Näringsämnen, enzymer, kolesterol, tarmludd, andning och en myriad andra faktorer påverkar hur ett visst hormon eller annan substans kommer hanteras i just dig, just nu. Hur du blev hållen som barn kommer påverka hur du accepterar att bli hållen idag.

Mottagande

Visst är det så att olika hormoner och signalsubstanser har effekter, att de kommer med ett budskap och ofta skapar en känsla eller fysiskt uttryck. Och det pratas numera mycket om hormonobalans, om nivåer, halter, mängder. Personligen tycker jag dock att vi pratar för lite om mottagande.

Vissa mår t.ex. skitbra när de tillsätter progesteron utifrån, andra får nästan värre symptom. MOTTAGANDET skiljer sig åt. RECEPTORERNA är också enormt viktiga. Vissa behöver först städa, göra plats och förbereda för progesteronets ankomst. Vissa behöver hjälp att producera det över huvud taget, andra bara hjälp att behålla det.

Hormonhälsa handlar bara till viss del om produktionen av olika hormoner, men nästan mer om mottagandet, om allt som kan störa. Den individuella reaktionen på vad som är störande faktorer är otroligt mångfacetterad. Den styrs av både arv och miljö, och kan förändras. Hur du känner rent emotionellt inför något kommer ha en direkt fysisk påverkan på din förmåga att processa det. Mottagandet, receptiviteten, är alltid avgörande.

Även om någon står och sjunger serenader under ditt fönster, så är det inte säkert att du kan ta emot den kärleken. Det är inte säkert att du svarar an på det, att du känner samma som din friare känner. Om dina tankar är på någon annan/annat, om du är fett stressad och fönstret är stängt, så faller den kärleken platt. På samma sätt kan du inte få ut allt det goda ur en massage om du spänner dig eller inte känner dig trygg med massören.

Oftast behövs det faktiskt lite glid innan man kan köra in nåt. En villighet. Kanske lite hjälpmedel. Vi måste släppa in för att få effekt, och förutsättningarna för det är olika beroende på vilket ämne vi talar om. Den effekt en viss sorts träning kommer att ha på dig kanske inte är samma som den har för någon annan. Vilken inställning har du till just den träningsformen, hur mår du när du utför den?

Exempelvis:

Hur du andas när du äter påverkar din matsmältning.

Din upplevelse av trygghet eller fara i förlossningsrummet påverkar din förmåga att öppna dig och föda.

Har du för lite magsyra kan du inte ta upp näring lika bra, oavsett hur mycket pengar du lägger på kosttillskott.

Om ditt immunförsvar är på topp är det inte säkert att du blir sjuk, även om du skulle gnugga dig mot smittade. O.s.v. o.s.v.

All fundamentalism är dålig fundamentalism

Du kan äta alla kosttillskott i världen, hålla stenhårt på den ”rätta” dieten, träna dig vansinnig, läsa alla vetenskapliga källor och följa alla vårdens behandlingsrekommendationer

– men ändå hata din kropp och totalt ha sagt upp kontakten med din livmoder.

På samma sätt kan du ha soulsearchat in absurdum, fått flertalet dyrköpta ayahuasca-insikter, blivit yoga- och mindfulnesscoach för att hantera dina egna trauman, organiserat ditt liv enligt ditt natala horoskop och gjort alla dina andningsövningar

– men fortfarande vara allergisk mot gluten och ha näringsbrist.

Om DIN menscykel spårar ut av hur mycket/lite du tränar, vad du äter och din livsstil, då är det upp till dig att testa dig fram. Var går DIN gräns? Din menscykel och fertilitet är din bästa indikator på vitalitet – tänk evolutionärt på det och det blir logiskt.

Kunskap, sunt förnuft och en lyhörd, kärleksfull relation med dig själv är det enda som kommer lösa dina problem. Ingen “guru” har något skräddarsytt svar för dig.

Behandla dig själv som om du vore ett litet barn i din egen vårdnad.

Liknande artiklar