Endometrios

Endometrios är en inflammatorisk sjukdom som drivs på av östrogendominans.

Sjukdomen innebär att celler som liknar i endometriecellerna i livmoderslemhinnan, fäster och bildar härdar på andra ställen än där de ska vara. Endometriecellerna blöder enligt menscykeln, liksom endometriet, men inte ut genom vaginan. Istället uppstår inre blödningar som i de flesta fall orsakar fruktansvärd smärta. Beroende på var endometriosen är spridd så kan en ha ont i blåsan, i ryggen, i benen etc. Detta innebär oundvikligen en inflammation och leder ofta till ärrvävnad då kroppen försöker skydda oss.

Smärtan behöver inte bara komma vid mens utan kan också intensifieras vid ägglossning, vid penetrerande sex, vid tarmrörelser – eller vara konstant. Mensvärken från helvetet, med andra ord. Den rent fysiska påverkan i området som uppstår, med eventuella sammanväxningar och immunologiskt kaos, har negativ påverkan på fertiliteten.

Ett ultraljud hittar inte endometrios om inte härdarna är stora och tydliga, och många gånger korrelerar inte smärtnivån med hur stora härdarna är. Även ett litet “plack” kan göra fruktansvärt ont, och andra som haft svåra sammanväxningar har inte märkt av några svåra smärtor. Å andra sidan så är mensvärk så normaliserat att många eventuellt inte reagerar på hur ont de har vid mens (vilket kan vara en varningssignal), och inte heller blir tagna på allvar i vården. Det enda sättet att få en vettig diagnos på endometrios är genom laparoskopi, vilket tyvärr i sig är något problematiskt eftersom ett kirurgiskt ingrepp ökar inflammation i området.

Om endometrios väl upptäcks och opereras, så har vi problemet att man i Sverige hellre använder sig av ablation (bränna bort) istället för excisionskirurgi (skära bort), vilket många tycker är det bästa. Detta har fått många att söka sig utomlands för att bli opererade av kirurger som kan de senaste teknikerna. För- och nackdelarna med operationen är fortfarande (2021) omdiskuterade.

Självklart behöver du veta vad du lider av! Frågan är dock vad den diagnosen är värd i längden.

Sjukvården betraktar endometrios som en kronisk sjukdom, vilket inte ger utrymme för läkande perspektiv utan istället en mer eller mindre konstant behandling med förutsättningen att patienten aldrig kommer att bli frisk. Men det finns faktiskt personer som blir smärtfria från endometrios utan sjukvårdens standardbehandling, och personer vars endometrioshärdar krymper – var det då inte kroniskt hos dem, eller hur ska vi tänka kring det? Detta är inte ett tal för att någon ska gå av sin medicinering, utan en problematisering av ett enkelriktat medicinskt synsätt på tillståndet.

Om du läser detta inlägg så förstår du att grundorsakerna och/eller de drivande faktorerna till mensvärk och endometrios ofta är desamma: östrogendominans och inflammation. Tyvärr är också östrogendominans och inflammation ett resultat av att ha endometrios, en verkligt ond cirkel. En annan sak som ”vanlig” mensvärk och endometrios har gemensamt är att de båda standardmässigt behandlas med p-piller och smärtstillande. Oavsett om din mensvärk visar sig vara endometrios eller inte, behöver du alltså vidta i princip samma åtgärder om du faktiskt vill må bättre på lång sikt (bortom/oavsett operation och/eller symptomdämpande mediciner). Jag pratar djupare om detta i ett webinar om endometrios som du hittar här.

Haltande teorier

En tidig teori till endometrios var ”retrograd menstruation” d.v.s. baksug på mensen. Om mens som rinner åt fel håll är anledningen så borde alla menstruanter ha endometrios, och definitivt inte män (XY-individer), vilket faktiskt förekommer. Man har hittat endometrios uppe i näsan på folk, så att det enbart har med mensen att göra håller inte.

Att mensblod skulle befinna sig på fel ställe är inte nog för att det ska bildas endometrios, fler faktorer måste till. I den här artikeln nämns nyare forskning som visar på att livmoderslemhinnan har ett avvikande genuttryck hos de med endometrios, vilket innebär att eventuella stamceller på vift alltså fäster i vävnaderna på ett annat sätt än hos friska. Ett fungerande immunförsvar ska kunna ta hand om celler som hamnat på fel ställe, men hos personer med endometrios så får de här cellerna alltså fäste i vävnader där de inte ska vara. I denna artikel som beskriver hur kopparspiral påverkar genuttrycken och immunrespons i livmoderslemhinnan och hur detta relaterar till endometrios, får vi ett tydligt exempel på att sådana här faktorer som framställs som medfödda, uppenbarligen kan manipuleras och förändras.

Vissa säger att endometrios är medfött, att det handlar om rester av endometrievävnad från fosterlivet. Andra påpekar att det är immundysfunktionen som är ärftlig. Konventionell medicin har en förkärlek för att avskriva saker som ärftliga och strunta i epigenetik, d.v.s att vi ändå har möjlighet att förändra våra och våra barns genetiska förutsättningar, både under våra egna liv och över generationer. I forskning har man sett att DNA-methyleringen som påverkar genuttrycken varierar enligt sjukdomsgrad, det är alltså ingen statisk faktor.

Ett holistiskt perspektiv

Oavsett om det är medfött, ärftligt eller om endometrieceller har hamnat på vift, så triggas dessa felplacerade endometrieceller till att växa och bilda härdar, detta av östrogendominans och redan existerande inflammation (som blir värre p.g.a. endometriosen i sig). Immundysfunktionen är alltså grundproblemet, och detta är förstås anledningen till att endometriospatienter ofta är multisjuka.

Vi kan utgå ifrån att ett friskt immunförsvar krävs för att stävja eventuella genetiska förutsättningar för endo, men det kan också vara så att den immunologiska biten är genetiskt parallell/samma som predispositionen för endometrios. Oavsett så kan vi troligen anta att allt en gör för att främja god hormonhälsa och sänka inflammation, åtminstone är hjälpsamt.

Ett fungerande immunförsvar reagerar ordentligt när det ska göra det, men är inte överaktivt och skjuter till höger och vänster, i tid och otid. En del i att stötta immunförsvaret innebär därmed att ta bort allergener/triggers så att det kan få slappna av, och ge det de näringsmässiga och hormonella förutsättningarna för att attackera fullt ut när det krävs.

Innan kroppen utvecklar det biologiska könet så finns underlag för båda könen, inklusive endometrieceller. I de få fall som män har haft endometrios (alltså utan livmoder, helt icke-menstruerande individer) så är de gemensamma faktorerna övervikt, leversvikt, och östrogenbehandling. Hormonellt sett innebär detta överaromatisering av östradiol p.g.a. mycket fettvävnad, och försämrad nedbytningsförmåga av östrogen i levern. Detta är i stora drag samma saker som orsakar östrogendominans hos kvinnor.

Detta tar effektivt död på idén om att endometrios är en följd av mens som rinner åt fel håll, och förstärker det mönster som vi som arbetar funktionsmedicinskt redan observerar hos menstruanter, alltså att illa nedbrutet östrogen är en huvudfaktor i utvecklingen av endometrios.

För att förstå en inflammatorisk sjukdom behöver vi titta på immunförsvaret, lymfsystemet, hur autoimmuna sjukdomar fungerar – inte stirra oss blinda på livmodern. Och trots att endometrios inte anses kunna botas, så finns det personer som blir avsevärt hjälpta med symptomen genom att adressera sjukdomen ur ett helkroppsperspektiv.

Gängse behandling vid endometrios är hormonstörande preventivmedel. Man fokuserar på att kväsa menscykeln och därav östrogenproduktionen/tillväxten som vi vet sker kring ägglossning, men inte på att personen ska läka. Man betraktar endometrios som en kronisk sjukdom (vilket det förvisso är för de flesta) och undviker att prata om kost, samt ignorerar det faktum att vissa faktiskt blir både symptomfria och krymper sina endometriom (du kan läsa sådana här vittnesmål bl.a. på min instagram, om än anekdotiska).

P-piller m.fl. preventivmedel fungerar genom att förtrycka äggstockarnas aktivitet, eftersom de artificiella hormonerna från medlen stänger av signalerna från hjärnan.

Man vill gärna stänga ner endometriospatienters ägglossning och köra östrogenproduktionen i botten för att skydda patienten från vidare tillväxt av endometrioshärdarna. Det är en rimlig strategi om man utgår ifrån att ägglossning och östrogen är det enda problemet. Östrogen får nämligen saker att växa. Men när en går på preventivmedel så följer dock också att inget progesteron bildas i äggstockarna, eftersom progesteron bara produceras när en har ägglossat. Forskare kommenterar att utraderingen av progesteron (”gulkroppshormon”/gestagen i preventivmedel är inte progesteron) är ologiskt ur inflammationssynpunkt, då endometrios förvisso drivs på av östrogen men främst är en inflammatorisk sjukdom – och progesteron har en viktig roll är att stävja inflammation och okontrollerad tillväxt.

”The suppression of ovarian steroids and the induction of a hypoestrogenic state is then thought to be the primary mechanism by which these modalities suppress endometriotic implant growth.

However, progesterone is a potent immunosuppressive agent capable of blocking both cytokine release and action. …

There is overwhelming evidence that immune factors such as cytokines may be involved in the pathophysiology and etiology of the disease.”

Anledningen till att vissa vårdgivare rakt av rekommenderar graviditet som behandling mot endometrios (vilket är problematiskt på en helt annan nivå) är att du dels inte ägglossar under den perioden, men också formligen badas i progesteron för en gångs skull.

P-piller gör att du inte har något progesteron, de innehåller bara gestagen. De ökar inflammationsgraden generellt, ger brist på ett antal viktiga näringsämnen, och de kombinerade preparaten ger en oneklig östrogendominans.

Men, preventivmedel kan ge ett uppehåll i en rasande och aggressiv endometrios som kanske blir värre varje ägglossning. Det kan motverka ärrbildning som senare kan leda till infertilitet. Jag förstår helt att det används, och för individen är det säkert många gånger helt rätt beslut, åtminstone tillfälligt. Det förtar dock inte faktum att varken smärtstillande eller p-piller egentligen är läkemedel mot mensvärk eller endometrios, i bemärkelsen att det faktiskt inte läker något av tillstånden. Det angriper inte någon av de underliggande anledningarna.

En ordentlig operation kan ge en välbehövd nystart. Dock kan endometrios tyvärr växa tillbaka efter operation, och det kan växa trots p-pillerbruk eller graviditet. Sättet man idag opererar är inte helt oproblematiskt heller. Kemiskt klimakterium är en många gånger rätt otrevlig behandling förenad med hälsorisker som t.ex. benskörhet, och det kommer för de flesta en dag då varken det eller p-piller inte är ett rimligt val längre.

Övriga initiativ inom vården går ut på att lära patienterna stå ut med smärtan.

Om det östrogen som tillverkas när vi ägglossar låg bakom utvecklingen av endometrios, då skulle alla som ägglossar ha endometrios. Därför behöver vi skifta fokus.

Inflammatoriska livsmedel som soja, gluten, läckande tarm och autoimmunitet

Vi vet att inflammation är essentiellt i endometrios. Vad som triggar inflammation hos en person behöver inte vara samma för någon annan, vilka är dina triggers?

Antiinflammatorisk kost är ofta första hjälpen för att försöka hejda utbredning eller dämpa smärta av endometrios, om man ser till ”alternativa” behandlingar. Endometrios beter sig på många sätt som en autoimmun sjukdom och samexisterar ofta med t.ex. autoimmun sköldkörtelproblematik, psoriasis m.m, och många av dessa är också hjälpta av kostförändringar som leder till ett mindre triggat immunförsvar/inflammation. Det ska dock nämnas begreppet ”antiinflammatorisk kost” något oklart och omdebatterat, delvis p.g.a. det är individuellt hur en person reagerar på olika livsmedel. Många ser positiva effekter av t.ex. det autoimmuna paleoprotokollet (AIP) eller FODMAP. Enligt denna studie fick 75% av endometriospatienter minskade problem med en glutenfri kost. För någon annan så kanske baljväxterna eller någon annan allergen utgör ett stort problem. I min erfarenhet med hundratals klienter har jag sällan träffat någon med endometrios som inte led av någon typ av magproblem/IBS/allergier/autoimmunitet till att börja med.

Ljus och mörker

Två enormt viktiga faktorer som tydligt kopplas till utveckling samt smärt- och svårighetsgrad av endometrios är nivåerna av D-vitamin och melatonin. När man ser på hur vi lever våra liv idag, med brist på sol men överflöd av artificiellt ljus långt in på nätterna, är det kanske inte så konstigt att endometrios ökar.

Kombinationen sömnproblem, skärmberoende och undvikande av sol kan alltså vara förödande både för att det försvagar immunförsvaret, hindrar läkning, och ger ohälsosamma menscykler. Jag har även i min egen praktik slående ofta träffat klienter med endometrios som har svår D-vitaminbrist både pga brist på sol och D-vitaminfattig kost (vill här tillägga att det är mycket vanligt att ha D-vitaminbrist som vegetarian/vegan).

Immunförsvaret

Det har också visats på att endometrios kan vara drivet av bakterier. När en läser dessa rön tillsammans med hur endometrios hör ihop med problem i lymfsystemet (dvs immunförsvarets ”rensning” i bl.a. bukhålan) så blir det tydligt hur stor roll immunförsvaret har.

Östrogendominans – bland annat p.g.a. problem med ägglossningen och hypotyreos/underfunktion i sköldkörteln.

För att bryta ner östrogen korrekt rekommenderar vi som arbetar holistiskt ofta mat eller tillskott som hjälper leverns funktion i detta avseende, tex broccoligroddar, DIM eller I3C. Jag kan också tycka att koffein är en rätt dålig idé, eftersom det för många negativt påverkar nedbrytningen av östrogen i levern pga dess påverkan på enzymet CYP1A2. Alkohol är förstås inte heller någon hit i det avseendet. Forskning visar dessutom att sköldkörtelproblem förvärrar endometrios.

För att kunna göra oss av med östrogen när vi är klara med det så behöver vi också en fungerande tarm som kan göra rent hus – därför är en fiberrik kost och regelbunden tarmtömning viktigt.

Sammanfattningsvis föreslås personer med endometrios att se över och stärka följande:

*Kosten (den får gärna vara antiinflammatorisk och näringstät)

*Näringsstatus (även om du äter ”bra/allsidigt” så kan du ha otillräckliga nivåer av vissa näringsämnen). Det finns ett antal kosttillskott som har bevisats vara hjälpsamma vid endometrios.

*Immunförsvaret (C-vitamin, Zink, diverse antioxidanter etc.)

*Leverns förmåga att bryta ner östrogen

*Sömn i mörker och sol på dagen, samt få i sig gott om D-vitamin via kost/tillskott

*Minimera exponering av artificiella östrogener/xenoöstrogener och övriga toxiner

Dessa faktorer är centrala OAVSETT om en väljer att gå på p-piller, hormonspiral eller opereras. Inflammationen måste adresseras om man vill lugna/läka situationen i någon utsträckning, även om övrig hormonell och/eller kirurgisk hantering av sjukdomen och symptomen förstås är värdefull och i många fall nödvändig. Du som vill/måste gå på preventivmedel bör inte känna någon som helst skam över det, men det kan ju ändå vara värdefullt att veta att det finns fler möjligheter än bara det. Med det sagt, så finns det heller inga garantier för att ovanstående insatser skulle göra dig helt frisk.

Gå gärna igenom inlägget om mensvärk också, för djupare insikt i inflammation, smärta m.m..

Med all respekt för det helvete det är att ha sådan smärta att en kräks och inte kan stå upp, och att en till varje pris förstås vill bli kvitt den (och har rätt till det oavsett tillvägagångssätt!), så är NORMEN kring hur vi talar om kvinnorelaterade sjukdomar som att endast p-piller kan rädda oss ifrån dem, extremt talande för hur livmoderbärare i evigheter har intalats att smärta och sjukdom beror på våra kroppar. Att innehav av livmoder kommer med oundvikligt lidande. Att menscykeln är roten till allt ont.

Jag anser att endometrios bör lyftas ur gynboxen och studeras samt behandlas för vad det är; en immundysfunktion. Den drabbar förstås personer med kvinnlig fysiologi främst eftersom de har mer östrogen och ett faktiskt endometrium, men i grund och botten är det en folksjukdom som alla andra, starkt kopplad till vår västerländska livsstil. Även om den nu är ärftlig. Eftersom den betraktas som enbart en kvinnosjukdom, i ett misogynt samhälle, så är också forskningen ibland otroligt felriktad.

Självklart tar en smärtstillande eller hormonstörande medel om det känns nödvändigt och om det hjälper, men problemet enligt mig är att vi inte vill erkänna att den ökade frekvensen av endometrios uppenbarligen har något att göra med vår kollektiva livsstil och kost under de senaste decennierna (även över generationerna), något ingen enskild kvinna kan lastas för. Ingen av existerande behandlingar är heller optimal. Om initiativet är att kvinnor ska må bättre så behöver vi sluta skylla sjukdomen på vår grundfysiologi, se bortom symptombehandling och istället peka ut var det går snett (det kan nämligen inte vara ägglossning och mens i sig) och var enskilda personer faktiskt kan påverka sin situation.

Om du vill ha en djupare förståelse och kunna ställa personliga frågor, bli medlem och se onlineföreläsningen ”Endometrios” här

Läs mer om mina medlemskap här

 

Källor